Denna recension är ett gästinlägg skapat av Mattias Wirf. Mer av honom hittar du på hans hemsida eller i vår intervju med honom.
Jag var nyfiken på den här pennan då den erbjöd en guldspets till ett överkomligt pris. Det är den billigaste nytillverkade guldspets vad jag känner till (rätta mig om jag har fel). Dessutom har jag goda erfarenheter av Platinums produkter sedan tidigare. Johan vad vänlig att låna mig hans penna för ett test.
Tyvärr producerar Platinum inte pennan sedan juli 2019, men de finns förstås begagnade.

Mitt perspektiv
Jag använder reservoarpennor för två syften – för att skriva och för att teckna. Min bakgrund inom konst var skälet till att jag blev nyfiken på reservoarpennor. Det ledde mig också in på att skriva mer och nu brevväxlar jag med många personer och använder pennorna i mina dagliga anteckningar.
Pennan
PTL-5000a från japanska Platinum är en ganska liten penna med diskret utseende. Under huven finns en 14k guldspetsmed en rak form, som liknar spetsarna av många pennor i Platinums lägre skikt. Den fylls med Platinums patroner eller deras converter.

Den här pennan är liten, lätt och smal. Utan huven på, men med converter i väger den ca 12 gram. Att posta pennanfungerar bra och gör den längre och lite tyngre (ca 17 gram).
Pennan jag har i min hand är burgundy röd med guldfärgade detaljer. Ganska diskret design, vilket passar mig. För att vara ärlig så är estetiken hos en penna inte superviktigt för mig, så länge den inte stör mig. Detaljerna i pennans design ser du på fotografierna – vill du veta mer finns detaljerad information en Googling bort.
Att skriva med
Om jag ska konfrontera elefanten i rummet: gör guldspetsen i denna Platinum-penna någon skillnad?

Visst känner jag lite stuns när jag skriver, och med ganska rejält tryck ger spetsen lite en del variation. Samtidigt har jag stålspetsar som når samma linje. Jämfört med EF-stålspetsen i min TWSBI 580 är linjebredden och variation jämförbar, men PTL-5000a känns något mjukare.

Man kan absolut inte kalla den för flex. PTL-5000a är inte i närheten av den linjevariation somgår att få med min MabieTodd Swan från 1920-talet, som också har guldspets av liknande storlek.
Så jag tror inte det här är pennan man ska leta efter om man söker en annorlunda upplevelse på grund av guldspetsen.

Med allt detta sagt, så är PTL-5000a helt ok att skriva med. Den är inte superlen och den har feedback, som Platinumspennor brukar ha. Jag tycker den till och med har lite mer feedback än mina andra Platinum pennor.

Bläckflödet är bra men ganska jämt, så det ger inte massor av skuggning i skriften.
Att teckna med
När jag tecknar kommer lite andra egenskaper hos pennor till daga. Mitt grepp och vinkeln skiftar, linjerna blir ibland längre och snabbare.

Ska teckningen sparas, målas över eller säljas behöver det vara bläck som står emot både vatten och ljus. Mitt standardval där är Platinums pigmenterade bläck Carbon Black. När man använder det är det viktigt att bläcket inte torkar ut i pennan, eftersom det är svårt att rengöra. Där kommer den här (och andra) Platinum-pennor till sin rätt – de står emot uttorkning bättre än alla mina andra pennor.

När jag tecknar med PTL-5000a tycker jag mig inte få ett riktigt bra grepp. Den är som sagt liten. lät och smal – men jag har andra pennor som inte är större och som fungerar. Jag tror det är en kombination av den nätta pennan och att spetsen är lite, inte helt fast och inte heller flexande, som ger mig känslan att inte ha kontroll.

Med långa snabba streck uppåt känns spetsen rispigare än tidigare. Ett spetsen rispar till på teckningspapper är inte helt oväntat, eftersom det är ett annat underlag än det glatta Rhodia-papper jag skriver på. Kanske fungerar den bättre för långsamma, mer metodiska streck än snabba och spontana.
Slutsats
Det går inte alltid att sätta fingret på en känsla. Det är inget fel på Platinum PTl-5000a, men den kommer inte riktigt överens med mig. Framför allt inte när jag tecknar. Men kanske passar din i din hand.
Och det kanske det viktigaste av allt – är det värt att köpa en för att få fatt på en billig guldspets? Nej, tycker jag.