Det var en mörk, regnig och stormig natt. Kamouflerade till turister lämnade en skara människor, överlastade med dyrgripar restaurangen Under Kastanjen i Gamla stan för att söka sig till allmänna transportmedel. Detta efter ett märkvärdigt sammanträffande…
Så skulle man, om man var lagd åt det danbrunska, kunna börja en bloggpost om helgens Pelikan Hub. Regnet genom bladverket på den konstigt placerade kastanjen (alltså – den står mitt i stan med nån meter på var sida till husen ikring!) vore riktigt stämningsfullt. Dyrgriparna, i guld, palladium, i mindre värdig metall, “precious resin”, celluloid och i något fall kassein (och här är regnet inte bara stämningsfullt, utan hotande) kunde ju skapa stämning och locka läsaren till ehuru felaktiga, men fantasifulla slutsatser om sällskapets natur.
Jag väljer att börja berättelsen något tidigare, under dagen. Under lunchluren med son sovande i vagn gick jag till Pen Store på Hornsgatan. Där köper jag efter en stunds browsande en riktigt fin blyertspenna – Pilot Birdie, att ha till körpärmen (man får ju skapa sig behov ibland). Jag klämde även lite på Lamy Aion och såg Platinum Procyon i verkliga livet.
Då jag lyckats glömma plånbok med busskort, pengar och sånt världsligt återvänder jag lite orolig senare till Pen Store, dock utan några inköp. Som tur är har den fantastiska personalen hittat plånboken och sparat den till mig.
Nere på NK springer jag en massa ärenden som mitt tillfälligt barnfria tillstånd låter mig göra. Nån julklapp till gossen, samt något litet till mig själv – jag menar: “Har jag inte NK-Nyckel-poäng som kommer att brinna inne? Det vore ju dumt att inte passa på!” Innan tiden är för sent för en rask promenad lyckas jag komma över en Lamy Al-Star i Charged Green – en riktigt trevlig vårfärg som påminner om nyspruckna björklöv.
Vidare då, till sammansvärjningens hjärta, Pelikan Hub. Lokalen i år var väl vald. Vi satt hela sällskapet (18-22 personer kom, jag har för mig att Clas sa att det varit några avbokningar) i en avdelad del av källaren, där jag hoppas vi inte störde övrigt klientel. Maten var god, i lagom portioner, och för den som önskade öl, beskänktes vi med fullt tjänliga drycker. Belysningen var bra nog för att beundra pennor, men åtminstone bläck lär inte komma till sin rätt fullt så väl. Samtidigt – det är en restaurang, och det är inte dagtid med skyltfönster, så bara att se mer än vem man pratar med för tillfället är en oväntad bonus.
Som tidigare år hade jag fantastiskt trevligt. Både detta att se lite pennor som man sedan kan sukta över, att äta mat och att vara barnfri förnöjde mig. Men mest har jag med mig alla trevliga möten. En del bekantskaper var nya, men jag hade träffat de flesta vid min bordhalva redan tidigare år. (Ett långt bord medförde att vi fastnade med de kamrater vi började kvällen med; möjligen kan hubmastern nästa år blåsa i ett posthorn, säckpipa, eller på annat sätt ungefär vid halvtid anbefordra omgruppering?)
Många frågor som man samlat på sig under året kan få svar, många pennor du hört om kan beses, många pennor du aldrig hört om kan även de ses, med mer och mer nyhetströtta ögon. En liten del av dig kan ju också passa på att berätta om just din penna för året – hur fin och bra den är och möjligen sås ett frö av avund och åtrå hos nån… I mitt fall var det nog ändå jag som blev mer suktande än innan podden. Enough is enough sa jag i nåt tidigare avsnitt av podden, eller i alla fall nåt med samma andemening – man ska ha det man har och använda det, men samtidigt… Ett inköp eller flera av dessa känns i det närmaste tvunget nu!
- Pelikan M815 Metal Stripes
- Pilot Vanishin Point Raden
- Diamine November Rain
- Visconti Pinifarina Carbon Graphite
- Platinum President Urushi
- Kanso Sasshi Tomoe River Booklet
- Franklin Christoph Italic nibs
- Rosa bläck
Efter tre timmars glatt umgänge lämnade vi sen lokalen – jag orkar inte copy/paste – så jag uppmanar nu Dig min läsare (om du tagit dig så här långt) att återvända till första paragrafen. Det regnade ute.
//Gudmundson